balans

Jag jobbar idiellt på min fritid. Det är ett viktigt och ibland rätt känslomässigt tufft jobb. Det innehåller våld och smärta, där människor jag möterhar själva mött alla tänkbara former av våld. Det skulle ju kunna vara skittufft att var där på sin fritid eller så upplever man det som helt ok. För man gör något nyttigt, utan att få varken betalt eller kred för det. Nu pratar jag väldigt lite om mitt engagemang. Mest pga av att jag vill inte ha kred för det. Enkelt. Man behöver göra saker utan att få bekräftelse. Det är så himla skönt.

Ett problem vi har, är att det är bara kvinnor där som jobbar, både som anställda och idiella.

Nu kan man ju prata sig hes om systerskap och gemenskap och vi kvinnor stöttar varandra. Men det är ju ett jävla bullshit. Klart vi inte gör. Inte om vi inte har något att vinna på det. Så är det. Har sett det alltför mycket.

Men när en grupp kvinnor får in en man….. ja då helt plötsligt skärper vi till oss!! För vi kan ju faktiskt inte visa för en MAN hur sluga och falska och vidriga vi är.. Då helt plötsligt så vänder sig alla kvinnor till mannen för att charma och fråga om råd och framför allt lyssnar vi mer på vad en man säger, till skillnad när en kvinna säger samma sak.

Visst är det konstig. Vi kvinnor behöver en man för att kunna fungera i en grupp, det blir för känslomässigt annars, vi tänker och är sluga och sticker kniven i ryggen på varandra.

Om en kvinna inte reagerar som alla andra i gruppen, ja då får man allt förklara sig. Men om en man inte håller med, ja då håller han helt enkelt inte med och det är inga problem med det. Även om hans förklaring är diffust och konstig och inte speciellt bra ens….

Jag älskar män!! Deras lukt och händer och skägget och deras tyckande och tänkande. Hur dom kan driva en hel grupp med kvinnor framför sig som en skock höns.. och vi vaggar snällt framför med ett snabbt litet fnitter … Ja man vill ju vara favoriten.

För det är det det handlar om : att var omtyckt!!! Kvinnor älskar att vara omtyckta. Hela tiden. Att inte göra fel. När vi gör fel eller sårar någon, himmel vad vi mår dåligt av det. Ältar, funderar, försöker hitta sätt att släta över och fixa till och se till att allt blir bra och helst lite bättre än innan.

Män, ja dom skiter i det på ett helt annat sätt, även männens vänner (dom manliga) skiter i det också.  Det löser dig. Dom snackar inte med varandra i dagar och ältar och funderar. Dom skiter i det. Nästa gång dom stöter på killen dom skitigt lite på ryggen så : fram med kardan och så var det över…

Så vill jag med ha det.

Jag säger ofta på möten: Nu ska vi ta ett beslut som INTE grundar sig på känslomässiga saker utan på fakta. Fy faan dom hatar mig när jag säger så. För dom vill ha känslomässiga beslut. Det är ju det dom känner igen. För tar jag ett fakta beslut så måste jag se nykter och klart och framför allt måste jag stå bakom beslutet. Ja ja hur man än vrider sig har man fittan fram.. Bra uttryck va???

Ska i väg på ett möte i kväll.. Ska bli spännande att se mesiga M förklara ett beslut som vi tagit… som inte är sååå bekvämt direkt.. Jag kommer garva och se henne plågas.. Men hon är den som sagt att hon ska ta det… När hon tittar på mig och ber om tyst hjälp kommer jag lägga benen i kors och luta mig lätt tillbaka och le….

fy faan ibland är jag så underbart elak!!!

Ha en bra du… för det kommer jag ha..